Så här ser den ut, vår gemensamme vän Stribergsboken (jag har helt egenmäktigt döpt den till det, för att liksom skilja ut den från alla andra skissböcker som ligger här hemma). Den är på väg till Tessan nu, per post. Ett litet litet smakprov av vad jag hållit på med i den:
Av olika skäl har det tagit lite tid att få iväg den, ber om ursäkt för detta, men nu är den alltså så sakteliga på väg mot en postlåda nära DIG. Den har legat och hoppat av otålighet här på min sekretär, och tittat lite förebrående på mig när jag gått förbi. Den vill gärna vidare, märker man, lite ivrig att få innehåll på sina sidor.
Så fin och så generös den ser ut, Stribergsboken! Jag skulle bra gärna vilja se mer av sidorna som du har gjort klara, men inser att jag får bida min tid. Fint ser det ut, både på utsidan och insidan. Det här ska verkligen bli spännande, men att det tar tid är ju inte konstigt!
Hur var det nu – jag var sist i vandringsföljden och skickar tillbaka till dig och du sluter cirkeln!? Det där med att kludda i varandras uppslag är lockande, tycker jag.
Jag vill också se mer!!!!! Min första (skitfula) bok är fullmålad igår, så nu går jag över och klistar in bilder ovanpå allt fult och fixar till lite. Jätteroligt! Lyckost alla som fick gå din kurs Nina, jag är fortfarande avundsjuk.